Ensam... vilsen... Rädd... Ensam... Ensam... Ensam...

Är orden som ekar i mitt hjärta.

Ensam. Vilsen, rädd.

Jag är rädd för att jag är vilsen och ensam i ett främmande land. Ett land där jag inte ens vet om jag får stanna i.

Men jag är hellre ensam och vilsen här än i det landet jag kommer ifrån. Varför kan ni inte se det jag ser?

Varför kan ni inte förstå att om jag kunde få stanna här så skulle jag få slippa vara rädd. Rädd att återvända till något jag försökte fly ifrån.

Slippa vara rädd att jag ska fås tas upp med rötterna ännu en gång för att lämna dom som jag för tillfället kan kalla min familj och att föras till ett ställe som för mig kan vara döden.

Jag förstår inte.

I dessa tankar är jag ensam.

Av Sorina